Ödets lilla värld

Via författaren och historiken Peter Englunds förträffliga blogg, kom jag för längesen in på en annan blogg skriven av en tjej som lämnat sverige för att jobba i USA.

Hon kallar sin blogg Stina i Cleveland.

Jag har sedan dess med stort intresse följt hennes blogg. Hon begärde för ett antal år sen tjänstledigt från sitt skrivbordsjobb här i sverige för att prova något annat ett tag. Detta var dock något som hennes arbetsgivare inte ville bevilja henne. Hon sade således helt enkelt upp sig, tog sitt bohag och flyttade till USA, utbildade sig till fotograf och hamnade slutligen i Cleveland. Där började hon arbeta som rättsfotograf och arbetade bland annat med att fotografera döda människor på bårhuset - dokumentation av sår och skador efter tragiska händelser, fruktansvärda brott och genomförda självmord.

Nu har hon nyligen, främst på grund av visumproblem, flyttat ifrån USA och tillbaka till sverige igen. Och här har hon – trots att hon aldrig bott där innan -bosatt sig i Kalmar. Jobbet är dock ungefär det samma som innan hon for.

Och jag tänker att om man gjort en sådan resa måste man onekligen få perspektiv på tillvaron. Och det är nog något man behöver ibland på sitt trygga kontor, där man tillbringar dagarna framför skärmen med en kopp kaffe, och där man blir hopplöst grinig när stiftpennorna är slut i förrådet.

Kanske behöver man komma bort lite ibland. Kanske behöver man få lite perspektiv på tillvaron. Innan man blir för hemmablind. Innan man tappar all glöd.

Och för ett tag sen började jag tänka på en kollega som för sju år sen sade upp sig för att just göra något annat (så här i efterhand inser jag att det var mitt undermedvetna som hade tänkt en hel del, eftersom det fanns en känsla av att jag missar något avgörande med hela historien).

Min kollega lämnade sitt jobb för att flytta någon annanstans - oklart vart, för att syssla med något annat - oklart vad. Precis som jag tror att man behöver göra ibland. Och nu har hon nyligen flyttat hem till sverige igen och börjat jobba på ett av våra kontor i Kalmar.

Kalmar?

För några dagar sedan hann mitt undermedvetna äntligen ikapp mig och jag började lusläsa hela Stina i Clevelands blogg från början efter bekräftande ledtrådar.

Tillslut hittar jag via en annan sida hennes fullständiga namn. Och på skärmen läser jag så hennes för- och efternamn.

Och jag tror inte mina ögon.