Jag är ute för att fixa något i den kalla kvällsluften, och när jag kommer in igen drabbas jag av en intensiv flashback. Kanske är det den varma inneluften, kanske är det någon doft som triggar igång den:
Det är gnistrande kallt och mörkt, och jag hör det dova ljudet av samtal genom den tjocka duken. Jag kryper in - försiktigt så att inte vapnet skall fastna. Den varma luften slår emot mig och jag känner en intensiv doft av fotogen från lampan och rök från kaminen. Det ligger ett lugn över allt, dom flesta sover. Den bitande kylan sitter kvar i mina kläder, och det är först när jag börjar klä av mig som jag slutar frysa.
Jag kryper in i mitt hörn. Möjligheten till sömn lockar. Denna honungssöta, lena sömn.
Något rycker ur mig från dagdrömmen.
Jag står i vår hall. 15 år senare.
