Karaktärsdanande

När jag var liten, riktigt liten, hade jag ett par manchesterbyxor som var fodrade med ull på insidan. Dom var mörkblåa och allt annat än snygga. Dessutom kliade dom fruktansvärt när man var inomhus.

Men med en mors outtröttliga omsorg tvingades jag ha dom varje dag då temperaturen letade sig ner under +5 sträcket.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men imorse saknade jag faktiskt dom. Eller åtminstone ett par långkalsonger.

Jag hade dessutom precis rakat mig med en hyvel som var lite för slö, och avslutat med en aftershavebalsam med extra mentol "för den där friska känslan".

Jotack, hur frisk känsla är det att få ansiktsförlamning? Eller få svåra förfrysningsskador?

Ikväll hade vi dessutom en närkontakt av tredje graden med en Vulpes Vulpes. Han dök plötsligt upp utanför fönstret och tittade helt oblygt in. Han satt så några sekunder och tittade intresserat och under en kort sekund tittade han mig rakt i ögonen.

Det hela gick mycket snabbt, och plötsligt försvann han lika plötsligt som han dök upp.

Efteråt var jag osäker på om det verkligen hade hänt.